*Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

Gratiskonserter gillar vi =)

Ska precis åka iväg med Saga o titta. Dåliga artister men... Man är privilegierad som får se en konsert ut ett barns ögon. Allt är nytt, allt är bra, allt är FANTASTISKT!!! Man kan inte låta bli att smittas...
Får skriva en rapport senare när jag kommer hem... 

...som trängs i huvudet för att kunna sova. Tycker det borde ge med sig naturligt någon gång när det bara blir ett par timmar sömn per natt men... tydligen ska det inte gå så lätt *S* Kanske ska satsa på en tankenedsättande lobotomering? Nå´t i stil med Clockwork Orange fast med följden att man somnar om man tänker för mycket... Då skulle det garanterat inte bli för LITE sömn iaf *S*

Vill så mycket och vågar så lite. Fast det förmodligen är rädslan i sig själv som skrämmer mer än den kommande katastrofen man förutsätter.

Dagens beslut: Vänta och se istället för att puscha situationen utför stupet innan den landar där av sig själv.

Och ett beslut till: Ska skriva ett nytt beslut/ny dagens lärdom varje gång jag skriver här. Måste vara smart. Då kan jag uppdatera mig om jag går vilse. (Skrev tjejen med stans sämsta lokalsinne) *S*

 *Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

...skriva några smarta ord här men är visst alldeles för trött just nu märkte jag när jag parkerade mig framför burken...
Får fixa det senare....

Skriver några ord som passar mig just nu från vår vän Mr. Nalle Puh istället:

*Kvällens förhoppning:
Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

*Kvällens "Hjälp - vågar jag verkligen ge mig in i det här??":
Om möjligt, försök komma på ett sätt att ta dig ner för trappan
utan att duns-duns-dunsa med huvudet före."

*Kvällens "Våga och vinn":
"Titta in till någon när som helst om du känner för det.
Säger de ´Usch, är det du!´ kan du ju titta ut igen."

*Kvällens "Besluts-hjälp":
När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara besluta dig för vilken som är den högra sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra.

Eller om det inte fungerar:
"Om du försöker att hitta Hem men istället hittar en grop, kan du försöka leta efter en grop.
Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då skulle du hitta någonting du inte letar efter,
vilket skulle kunna vara precis det du letar efter."

 *Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

En liten sång jag skrivit:

Det handlar inte om dig eller mig
Utan om vad vi blir när vi är tillsammans
När Du och Jag blir Vi
Det handlar inte om främmande känslor
Det handlar om dolda rädslor
Paranoia och fobi

Det kan få mig att säga ord
som jag vet skär sönder som rakblad
Men när jag sårar dig som mest
så är det mig själv jag inte förstår
Om vi bara kan läka såren innan vi förblöder
Så är det en bit styrka vi sår.

Det handlar inte om att visa sin styrka
Utan om att visa sin svaghet
Vågar du blotta din hals?
Det är en fråga om modet i Tilltro
Och om modet att älska
Det största modet av allt

Det kan få mig att stöta bort dig
och rusa emot dörren
Men när jag springer som fortast
Är det jag älskar dig som mest
Om vi bara kan ge varandra
en del av våran rädsla
Så är det en bit Framtid vi sår

//L8

*Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

Jaha... Svårt att tvätta ränderna ut tigern va? Tänk att det ska vara så svårt att lära sig av sina misstag!!!

- Är du vaken en stund till då?
Jo - nog fan var jag det!
Satt kvar o rökte en stund på uteplatsen i kylan. Glad att du hört av dig o glad att se dig... La ur en cigarett från paketet i askoppen ifall du skulle vilja ha en när du kom tillbaka och lade mig framför tv:n igen. Kastade en blick på klockan då och då. När det gått en timme hade jag nog redan förstått för länge sen att du inte skulle komma tillbaka. Men ville så gärna slippa vara den där blåsta tjejen. Hon som bara accepterar att bli tillkastad smulorna med tacksamhet. Hon som sakta växt fram under 15 år och lärt sig att hon inte förtjänar bättre... Ville tro att den vackra människa jag sett därinne i dig någonstans fanns på riktigt. Ännu när jag vaknade på morgonen trodde jag det fanns en anledning för dig att bara försvinna. Jag vill så gärna inte tappa min tro på människorna igen!
Sakta har jag försökt skjuta undan den osäkra lilla flickan inom mig och lärt mig tänka att det var Honom det var fel på och inte mig. Att jag visst har ett värde! Att ingen har rätt att ljuga för mig, stjäla från mig, skrämma mig, hota mig, slå mig och lämna mig darrande. Och nu visar du mig att jag inte kan komma ifrån vad jag är...

Jag trodde aldrig jag skulle våga bry mig om igen! Fortfarande är jag uppriktigt förvånad att jag gör det. Men kanske hade några sår lyckats läka ihop ändå efter 4,5 år... Betyder det att man aldrig skall ge upp hoppet? Eller betyder det att man ska se till att inte utsätta sig för fler sårskador?

*Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

Ok! Nu är det bevisat! Alkohol ÄR en jävla pissig drog... Som att bli ett fotonegativ av sig själv.... Konsumera - reagera - o agera helt tvärt emot vad man borde =/ Men va fan - shit happens!

Ja, ja... Kvällen erbjöd ändå en del att lägga i vishets-påsen. Som de flesta dagar gör på ett eller annat sätt. Faan ska veta att det kändes (hold on my heart), men det var väl en läxa jag behövde kanske? Ett litet wake-up call...

Summa sumarum: Veckans hemläxa: Tänk innan du talar - känn innan du tänker och ta vara på stunden! Och låt ALDRIG rädslan styra dina tankar och handlingar. Den enda man lurar är sig själv... =(

 

*Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

Natten måste vara tankarnas tid... Ensamhet o tystnad. En rastlös kropp som söker vila som sömnen inte verkar vilja erbjuda... När tankarna får ett eget liv som rasar mot röda väggar... Små sanningar som försiktigt knackar på dörren till det vakna medvetandet...

Om rädslan att känna blir för stark - ljuger man då för sig själv tillslut?
Och hur långt kommer man att gå för att dölja känslorna för sitt eget medvetande?

Måste man då inte se till att hålla alla dem som väcker känslor borta - evigt på sin vakt mot varje uns av ömhet och värme?
Tvingad av sig själv till Tomhet och Kyla av skäl som knappast skulle hålla i en rättegång...

Och om man lyckas skrämma alla hot på flykten kommer man sluta känna då?
Knappast!
Bara i en inbillad värld....

Kanske är det att leva med blottad strupe. Att våga vara sårbar.
Och kanske kommer man att blöda.

Men på det sättet lever man åtminstone i Sanningen.
För att nå lyckan och Kärleken så måste man också acceptera tårarna.

Så i natt vill jag hylla Sårbarheten och Längtan och de människor som äger modet att våga leva i Känslan.
Som vågar lita på att det ännu finns människor som vill väl.

Må jag bli en av dem!

En dag i taget...