*Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008* 

...lite tomt att skriva här nu. Vet inte riktigt vad... Har lixom ingen lust att bli en av dem som bara skriver om Sorg och Bekymmer. Man måste ju försöka tänka positivt - eller hur? Tanken är ju första steget mot en förändring...
Det känns lite svårt bara. För förändra sin omgivning kan man ju inte. Det vore idiotiskt att ens försöka. Och OM jag skulle ha kunnat förändra min omgivning så skulle ju det samtidigt betyda att DE skulle kunna förändra MIG. Och förändring...
...borde nog komma inifrån va?

Men faktum kvarstår - Jag känner mig så tom!
Så... jag försöker tänka på Kahlil Gibrans ord om Sorg och Glädje. Det bara måste ligga en massa Sanning i dem:


"Er glädje är er sorg utan mask.
Samma källa, från vilken ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era tårar.

Och hur kan det vara annorlunda?
Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer glädje kan ni rymma.
...
Då ni är lyckliga, skåda djupt in i era hjärtan och ni skall finna att endast det, som berett er sorg, nu ger er glädje.

Då ni är sorgsna, blicka åter in i ert hjärta, och ni skall se att ni i verkligheten gråter över det, som en gång skänkte er glädje.

Några av er säger: "Glädjen är större än sorgen", och andra säger: "Nej, sorgen är större."
Men jag säger er, att de är oskiljaktiga.
Tillsammans kommer de, och när den ene sitter ensam med er vid bordet, kom då ihåg, att den andre sover i er säng.

I sanning, ni är som en våg mellan er sorg och er glädje. Endast då vågskålarna är tomma, är ni stilla och i jämvikt. När Skattmästaren lyfter er för att väga sitt guld och sitt silver, måste er glädje eller er sorg, antingen stiga eller falla."

 *Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

... skrivit så många dagboksinlägg till dig så borde jag väl avsluta det oxå...?

Jag önskade så mycket. Men mest i smyg förstås. Jag önskade en chans att visa vem jag är och en chans att lära känna den Du som skymtar fram bakom fasaden. Jag önskade din Närhet för att den gav mig något Vackert. Och jag önskade få reda på vad det var som hände med oss...

Men mest av allt - starkare mina egna önskningar - önskade jag dig Lycka.
Det gör jag än! En lycka som tar över sorgen och rastlösheten längst in bakom glittret i dina ögon. Jag hoppas du hittar den! För även om jag önskat att det var Jag som kunde ge den till dig så har jag inga problem att inse att man inte alltid kan räcka till...
Så tag hand om dig! Ta vara på Livet. Och som indianerna säger: "Man kan aldrig kliva i samma flod två gånger" Vattnet som runnit förbi gör floden till en annan och tiden som förflutit gör oss till något mer än vi var nyss... På gott och ont... (Hoppas jag tolkat ordspråket rätt)


*********************************************** *********************************************** *

Över till nåt annat...

Ja, ja... Dagarna tickar iaf vidare. Man får se till att välja Hopp och Förtröstan! Men va konstigt det kan vara. Som en vis man sade i en film jag såg; "Vissa saker går inte - o så går de ändå." Så om det växt ut vingar över natten - bli inte alltför förvånad. Kom ihåg att flyga en sväng med dem oxå.

En del "strul" har ordnat upp sig. Andra har det inte.

Vissa saker kan jag besluta över. Dessa har jag beslutat.
Andra kan jag inte styra över. De får jag vänta o se utgången av. Nå´t annat val har jag inte. Men även när det gäller dessa har jag ett val! Jag kan välja se dem som en samlad armé och låta dem krossa mig. Och jag kan välja att se dem som övervinnbara delar och överleva dem var och en. Och det är precis vad jag tänker göra!

 *Överfört från gammal blog - inlagt13/10 2008*

De senaste dagarna har verkligen varit underbara =S
Jag har blivit mordhotad, vräkningshotad, blivit av med pengarna jag väntat på sen i juni, blivit gådd bakom ryggen på, är pank, kan omöjligen sova och har blivit dumpad av Pojken jag varit kär i sen januari. (Fast jag inte erkänt det) Allt känns verkligen TOPPEN!

Behålla ansiktet , sköta rulansen, (inte gråta) laga mat, vara social och trevlig, (inte gråta) åka och jobba, spela oberörd, diska, (INTE gråta!) svara i telefon, koka kaffe, prata, skratta (INTE GRÅTA!)

önskar................

...bara få vara Liten en stund
vila i din Värme
älska mig trött och bara glömma
höra Dig säga att allt blir bra...

... en låtsad värld
ett korthus som rasar vid kontakt med
Verklighetens vindar...

...spricker lätt som en såpbubbla bland törnen
men ger en sekunds vila
kraft att gå vidare
några steg till...
//Jag

När rädslan talar tiger förståndet. Hur mycket har jag sagt till dig för att inte framstå som en looooser när du dumpar mig? För att skydda mig från att vara “den som inte dög”? Foolish me! Men att säga att man vill ha någon och riskera att få i ansiktet att man inte duger är inte lätt. Enklare att vara motsägelsefull o ge med ena handen o knuffa bort med den andra, hur ologiskt det än må tyckas. Förlåt för det!!!


ur Gabriellas Sång
Py Bäckman

"...Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans..."