*Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

Ok! Nu är det bevisat! Alkohol ÄR en jävla pissig drog... Som att bli ett fotonegativ av sig själv.... Konsumera - reagera - o agera helt tvärt emot vad man borde =/ Men va fan - shit happens!

Ja, ja... Kvällen erbjöd ändå en del att lägga i vishets-påsen. Som de flesta dagar gör på ett eller annat sätt. Faan ska veta att det kändes (hold on my heart), men det var väl en läxa jag behövde kanske? Ett litet wake-up call...

Summa sumarum: Veckans hemläxa: Tänk innan du talar - känn innan du tänker och ta vara på stunden! Och låt ALDRIG rädslan styra dina tankar och handlingar. Den enda man lurar är sig själv... =(

 

*Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

Natten måste vara tankarnas tid... Ensamhet o tystnad. En rastlös kropp som söker vila som sömnen inte verkar vilja erbjuda... När tankarna får ett eget liv som rasar mot röda väggar... Små sanningar som försiktigt knackar på dörren till det vakna medvetandet...

Om rädslan att känna blir för stark - ljuger man då för sig själv tillslut?
Och hur långt kommer man att gå för att dölja känslorna för sitt eget medvetande?

Måste man då inte se till att hålla alla dem som väcker känslor borta - evigt på sin vakt mot varje uns av ömhet och värme?
Tvingad av sig själv till Tomhet och Kyla av skäl som knappast skulle hålla i en rättegång...

Och om man lyckas skrämma alla hot på flykten kommer man sluta känna då?
Knappast!
Bara i en inbillad värld....

Kanske är det att leva med blottad strupe. Att våga vara sårbar.
Och kanske kommer man att blöda.

Men på det sättet lever man åtminstone i Sanningen.
För att nå lyckan och Kärleken så måste man också acceptera tårarna.

Så i natt vill jag hylla Sårbarheten och Längtan och de människor som äger modet att våga leva i Känslan.
Som vågar lita på att det ännu finns människor som vill väl.

Må jag bli en av dem!

En dag i taget...