Kanske borde jag vara glad att jag inte har så mycket att skriva. Det betyder ju trots allt att inget katastrofalt inträffat. Men...  Fy för denna tristess!           

Samma plats, samma lägenhet o samma människor. Nu vill ajg på intet sätt tala illa om mina Vänner! Vad vore livet utan dem??  Men vart finns poesin? Spontaniteten och galenskapen? Känns som jag trampat ner i ett hål av Normalitet som nu kladdar fast överallt som en klibbande, kliande sörja. Hua! O människor omkring mig verkar ha trampat ner i samma smet... Det kanske smittar?

 Har varit några sådana nu. Har förvisso svårt att ta mig för saker och nog får jag väl erkänna att jag inte gör mycket bortsett från träningen. Men det är dock det! Tror det är bra för mig, trots att många hävdar att det "går till överdrift"

Livet är iaf bra mycket mer uthärdligt än det brukar vara. Liten går till skolan som hon ska och verkar må ganska bra hon med. Det är så underbart skönt att vi kan mötas igen.

Och så en sång jag skrev:

Det handlar inte om dig eller mig

 Utan om vad vi blir när vi är tillsammans

När Du och Jag blir Vi

Det handlar inte om främmande känslor

Det handlar om dolda rädslor

Paranoia och fobi

Det kan få mig att säga ord

som jag vet skär sönder som rakblad

Men när jag sårar dig som mest

så är det mig själv jag inte förstår

Om vi bara kan läka såren innan vi förblöder

Så är det en bit styrka vi sår.

Det handlar inte om att visa sin styrka

Utan om att visa sin svaghet

Vågar du blotta din hals?

Det är en fråga om modet i tilltro

Och om modet att älska

Det största modet av allt

Det kan få mig att stöta bort dig

och rusa emot dörren

Men när jag springer som fortast

Är det jag älskar dig som mest

Om vi bara kan ge varandra

en del av våran rädsla

Så är det en bit Framtid vi sår

Så var dagen över o kvällen rullar in. Har spenderat det mesta av dagen på akuten med H efter hennes välmenta försök att visa barnen hur man åker skridskor ;)

4,5 timmar senare åkte vi därifrån med en skena och en arm som "förmodligen" inte hade någon fraktur. Jippeeee för läkarvetenskapen. Särskilt när det går fort....

Så intressant har alltså mitt liv varit denna första dag på Bloggen. Tänkte försöka fylla i lite gamla handskrivna dagrapporteringar i det snaraste. Varför bara fylla i framåt när man kan göra det bakåt här oxå?