*Överfört från gammal blog - inlagt 13/10 2008*

Jaha... Svårt att tvätta ränderna ut tigern va? Tänk att det ska vara så svårt att lära sig av sina misstag!!!

- Är du vaken en stund till då?
Jo - nog fan var jag det!
Satt kvar o rökte en stund på uteplatsen i kylan. Glad att du hört av dig o glad att se dig... La ur en cigarett från paketet i askoppen ifall du skulle vilja ha en när du kom tillbaka och lade mig framför tv:n igen. Kastade en blick på klockan då och då. När det gått en timme hade jag nog redan förstått för länge sen att du inte skulle komma tillbaka. Men ville så gärna slippa vara den där blåsta tjejen. Hon som bara accepterar att bli tillkastad smulorna med tacksamhet. Hon som sakta växt fram under 15 år och lärt sig att hon inte förtjänar bättre... Ville tro att den vackra människa jag sett därinne i dig någonstans fanns på riktigt. Ännu när jag vaknade på morgonen trodde jag det fanns en anledning för dig att bara försvinna. Jag vill så gärna inte tappa min tro på människorna igen!
Sakta har jag försökt skjuta undan den osäkra lilla flickan inom mig och lärt mig tänka att det var Honom det var fel på och inte mig. Att jag visst har ett värde! Att ingen har rätt att ljuga för mig, stjäla från mig, skrämma mig, hota mig, slå mig och lämna mig darrande. Och nu visar du mig att jag inte kan komma ifrån vad jag är...

Jag trodde aldrig jag skulle våga bry mig om igen! Fortfarande är jag uppriktigt förvånad att jag gör det. Men kanske hade några sår lyckats läka ihop ändå efter 4,5 år... Betyder det att man aldrig skall ge upp hoppet? Eller betyder det att man ska se till att inte utsätta sig för fler sårskador?