...så hur det blir med poesin o kladdandet får visa sig...

Tids nog...

...över ön. Den Vackra som inte klarar hålla masken i skenet av tristessen. En söndag som håller andan inför morgondagens resa. Men nu är det snart över! 3 dagar till rättegången o syret i luften som efteråt kommer gå att andas.

Det är mitten av november. Inte mer med det. För de flesta...

Vakna nätter tickar långsamt när Ensamheten tittar på.

DU skrämmer mig. För att du väcker Längtan som jag packat in och gömt.

JAG skrämmer mig för att jag står kvar med Sårbarheten i famnen och möter din blick. Trotsar rädslan att inte räcka till. Paralyserad som kaninen i billyktan.

Erfarenheten skrämmer mig för att den hånskrattar mig i ansiktet och vrålar "Jag vet hur det blir. Jag vet"

Mest kanske Rädslan skrämmer...?

Drivkraften: Chanserna är små - men fan så mycket mindre om jag inte försöker alls. Låt tiden utvisa. 

...bestämma själv vad jag tycker o tror!

Jag vill tycka det är enkelt att somna på kvällen, bara av den enkla anledningen att solen gått ner. Inte sprätta runt som en rastlös varulv i ljuset av fullmånen.

Jag vill tycka att det är intressant att läsa Gotlandstidningen. Inte sukta efter Poetiska djup som bygger sprickor i viljan att Leka Vardag.

Jag vill tro att Kärleken är den stolta Varelse jag sett på film. Som sprider leenden och Lycka och dansar bort med oss över rosa sockervadd. Inte vara en galen vildkatt som klöser sig fast på ryggen och lämnar röda strimmor i tunn hud.

Jag vill klappa vildkatten i nacken och höra den spinna. Inte vara för rädd för att bli klöst.

Jag vill tro på Tomten igen.

Jag vill duga som jag är.

...aldrig tappa Magin... 

...ta-tag-i-massa-saker-dag. Hoppas advokaten är tbx så jag får ordning på nästa veckas utflykt =S  Julbordplanering. Se till att KarlJäveln som sålde bilen till mig köper tillbaka den. Fattar inte vad exakt det ska va så svårt med att bara göra som man sagt?? Säger jag något så står jag för det sen - enklare än så kan det väl inte bli? Inga arga, besvikna eller förvirrade människor - o inget dåligt samvete heller för den delen... 

Onsdag är gymdag. Önskar jag hade lika trevligt sällskap varje gång som sist =) Men man kan ju inte få allt. Tyvärr...

Dagens citat:  Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting   //Nalle Puh (förmodligen världens smartaste manliga varelse)

...blev det. Vet inte riktigt vad jag ska säga om saken. Trevlig kväll men inget utöver det vanliga. Kvällarna tar ju slut så förbannat fort! Man hinner knappt komma in på krogen innan den stänger. Klockan blir 2 och man står ute i kylan o undrar vad som hände. Vart tog alla efterfester vägen?

Men jag måste i alla fall klappa mig själv lite på axeln. Vid 34 års ålder verkar det faktiskt som om jag kan klara att gå ut utan att dricka ett badkarl med alkohol. 4 öl igår och ingen total utslagen Jag idag =)  Känns riktigt bra! Hade jag haft en mamma som skulle komma på tanken så hade hon nog varit riktigt stolt över mig *S* Har en bit kvar när det kommer till impulskontroll förvisso men... några brister måste man ju ha kvar...

...lustigt att det oftast är då man plitar ner något här. Fast då kan man ju skylla resultatet på sömnbrist sen =)

Sitter vid datan o lyssnar på LIVE. Antingen är sångaren mer än fantastisk eller oxå är det dax att skaffa Kille för jag blir alldeles knäsvag av den rösten =P

Funderar på att gå ut imorgon. Känns märkligt att vara barnledig två helger i rad. Får liksom känslan av att jag borde gå ut då. Men är i ärlighetens namn inte säker på att det är det jag vill. Hoppas nog på ett bättre förslag  ;)  Morgondagen får utvisa.

Kanske borde jag vara glad att jag inte har så mycket att skriva. Det betyder ju trots allt att inget katastrofalt inträffat. Men...  Fy för denna tristess!           

Samma plats, samma lägenhet o samma människor. Nu vill ajg på intet sätt tala illa om mina Vänner! Vad vore livet utan dem??  Men vart finns poesin? Spontaniteten och galenskapen? Känns som jag trampat ner i ett hål av Normalitet som nu kladdar fast överallt som en klibbande, kliande sörja. Hua! O människor omkring mig verkar ha trampat ner i samma smet... Det kanske smittar?